Får det vara så här tokigt...?

Läste i går i NSD:s helgsbilaga en krönika av Lina Norberg-Juuso, där hon hade följande titel: "Det kunde ha varit mitt barn".

I den artikeln tog hon upp detta:

Det rymde två barn från en förskola i Kiruna. Pojkar fem år. Polis tillkallades. Föräldrar kontaktades. Barnen hade gått på trafikerad väg och hittades vid gossens hem, en rätt bra bit från förskolan.
Horror.

Jag trodde det skulle bli ramaskri när NSD skrev om det. Stor debatt om hur det står till ute bland våra förskolor. Istället möttes nyheten av en gäspning från oss alla och svaret från områdets rektor var på frågan hur det var möjligt var: vikariebrist.
(Publicerad 5 juni 2010 i NSD helgbilaga)

Visst är det skrämmande att det har blivit lite av vardagsmat att barn rymmer från förskolan. Helst ska ju detta aldrig behöva hända. Och för personalen och föräldrarna är det ju hemskt när det sker. Men tyvärr verkar samhället ha blivit less att ta upp detta i diskussion. Och så ska det ju inte få vara, detta behöver debatteras.

Första gången jag själv kom i kontakt med det var för ett par år sen då en förskola i min barndomskommun var med om en liknande incident. Som tur var så hann barnet aldrig över den stora vägen innan en vuxen hittade barnet. Men för att det inte skulle hända igen under sommaren och för att föräldrarna skulle känna sig trygga att ha barnet på sommaröppet så anställde rektorn en sommarvikarie till som skulle finnas där som ett extra par ögon för att det som hände inte skulle ske igen. Och vem var då den här vikarien?? Jo, det var jag :-P

Vill ni läsa hela krönikan så tycker jag att ni ska gå in på Linas krönika på NSD.

Om ni tycker det är hemskt att det är alldeles för stora barngrupper och för lite personal i förskolan, så tycker jag att ni kan skriva på en trebarns förälders nätupprop mot just detta.
Gå in på http://upprop.nu/MNLU .