I längtans tider....

Ja, det skulle väl få er att tro att det är att jag längtar tills jag ska ner till Piteå i helgene eller när jag ska till Uppsala om mindre än en månad eller att man bara längtar till julledighet. Nog längtar man väl till det också, fast dock så är jag snarare i andra tankar. Vad är det då jag längtar efter?

Jo, jag tror faktiskt att jag har börjat längta efter att skaffa mig en liten baby. Åååå.. nej folk, jag ska inte ha barn nu om ni uppfattar det så. Har ju inte ens träffat en kille som man ens har funderat på att gå ut med någon gång. Nä, det har väl börjat pirra inuti mig för att det finns många nära som har skaffat barn eller ska ha barn.

Vad startade då hela denna tankegång...? Jo, i går så var jag själv kvar inne med minstingen vi har i barngruppen på förskolan, medan min arbetskollega G var ute med resten av barnen. Lillen började bli rätt grinig och jag funderade på att klä på barnet för att antingen få Lillen att sova eller att gå ut till de andra. Men så tog jag Lillen i min famn och satt mig ner skrivbordet bara för att trösta lite. Vad händer? Jo, vår minsting på förskolan lägger sig till rätta uti min axel och somnar. Försökte lägga barnet ner i en soffa för att eventuellt låt barnet sova där eller klä på Lillen och lägga i vagnen. Men då började Lillen att gny och lätt gråta så barnet fick ligga kvar hos mig. Att ha detta lilla barn liggande hos mig fick mina morkänslor att spricka upp. För det var då jag började tänka att vad mysigt det skulle vara med en egen liten en som slumrar i ens famn.

Men om jag nu ville ha en så måste jag nog bli bättre på att gå ut och träffa folk. Så kanske jag träffar HONOM som jag skaffar mig en liten baby med. Eller åtminstone får ha ett kärleksfullt förhållande, för det har man ju tyvärr missat när man är som mig och far runt och jobbar på olika orter på A och är lite småblyg när det gäller att träffa folk. Undra om man kan ändra sig på det, jag skulle behöva det i alla fall för min egen skull. För alla fötjänar ju att få älska någon gång och bli älskad tillbaka.

P.S. Har jag ju efter jobbet idag råkat ta en liten tupplur och då drömde jag att jag fick träffa mitt blivande syskonbarn. För min äldre syster väntar ju barn tillsammans med sin kille nästa år.
Jag kan då säga att första mötet med sötungen (för tyvärr svåger, det var er lilla baby) var då otroligt. Dock var inte mitt syskonbarn alldeles nyfött då, beror väl på för att man bor så långt i från så det är svårt att träffas. Men i alla fall var babyn åtminstone några månader gammal. Utseendemässigt så hade mitt blivande syskonbarn inslag av syrrans barndomsblonda hår och svågerns ljusa hud och väldigt runda kinder, fast resten av kroppen inte var så rund. Av någon konstig anledning så hade babyn tendens att slicka folk när man bar på det. Visst är det lustigt att man kan få sådana drömmar alltså. Känns faktiskt fortfarande som jag på riktigt har fått möta den lilla babyn som ska komma snart. D.S.

En bild på min brorsdotter Thea när hon var en liten baby