Hur familjen reagerade på min lilla överraskning

Nu ska jag berätta vad som hände när jag ringde hem till mina föräldrar i Kvarnbäcken när jag satt på Linje 14 (bussen) på väg till Piteå. Jag skriver i både kursiv och bred stil det jag sa i telefonsamtalet så ni vet ungefär vad som sas i samtalet :

.

- Hej mamma!

- Hej Jessica!

- Hur är det med er då?

- Jo, jag är rätt så trött: Vi har fullt upp med att hålla på och fixa köket. Ska nog förska hinna tapetsera i helgen.

- Jaha, du mamma om du inte har allt för fullt upp skulle inte du kunna komma till Öjebyn och hämta mig?

(Kort tystnad)

- VA! Vad säger du? Vad har hänt? Har du blivit sparkad?

- Nej, nej mamma. Det är bara bra med mig.

- Men vad har då hänt dig?

- Inget speciellt,
- Är det säkert?
-Ja, det har inte hänt något dåligt. Jag berättar mer när ni kommer och hämtar mig. (Stort leende på läpparna)

- Jag är just nu uti Rosviksgårdarna.

- Okej.

(Pappa hörs svagt i bakgrunden och undrar vars jag är)

- Hon är vid Rosviksgårdana.

- Visst går det bra att hämta mig vid Solander?

-Jo, det ska jag säga till pappa.

- Men vi ses snart då mamma så får jag berätta mera.

.

När jag i alla fall kom fram till Öjebyn och gick till Solanderskolan så ser jag att det inte står någon av föräldrarnas bil där. Blir lite väl fundersam över de uppfattade vars jag skulle bli hämtad så jag ringer hem igen för att höra vad som händer. Mamma svarade då att pappa hade åkt direkt till Öjebyn, för han trodde att jag var redan där. Men när jag ringde så var det 20 minuter kvar tills jag skulle vara framme i Öjebyn. Och pappa hade inte orkat vänta längre så han hade åkt hem väl precis innan jag kom. Så då fick jag stå och vänta. Men det tog inte så lång tid, så tillslut fick jag komma hem till Kvarnbäcken för helgen. Alla i familjen var rätt chockade, men väldigt glada att få hem sin tjej för helgen. Mamma håller då med att jag har superfina kollegor. Hon sa i går innan jag for tillbaka hit till Abisko att jag kunde inte ha fått bättre kollegor. Om jag hade fått tjänsten i Östersund, så hade de jag skulle ha jobbat med där inte gett mig biljetter för att åka hem till Piteå det var då en sak som var säkert. Så det var väl tur då att jag hamnade i Abisko ;-)

Min kära familj :D